Av Jens Eriksson
- De kommer i långa rader från kröken vid bastubadhuset.
Att mötas vid Johans gård, vid den tid då mörkret besegrats av ljuset.
Och barnen med kransar i håret från blommande ängar på ön
vill dansa runt lövade stången i midsommaraftonen skön. - Det dansas i färgglada dräkter i turer från gamla dar
till låtar på dragspel och felor som minner från tider som var
och hambo, mazurka och polskor går lätt över tuva och strå
precis som för hundrade år sen de dansade likadant då. - Man sjunger och dansar små grodor och jungfrun som går i en ring
om jungfrun har grånat i håret så gör det ej alls någonting
Ty ingen är grå eller gammal den kväll då det blommar så skönt
och alla kan dansa runt stången som smyckats med blommor och grönt. - Den knotiga apeln vid knuten den blommade även i år
syrenens djupa grönska det är vad som återstår
ty syrenen den tillhör ju våren och grönskan midsommartid
vad skön är den tiden på året då himmeln är blå och vid - En vinkåre drar ifrån väster, det rasslar i trädens blad
den kommer där utifrån havet och den blir nog säkert glad.
Ty stången som står mitt på gården han tror är en mast med ett rå
men varför den smyckats med blommor det kan han nog inte förstå - Ser mänskor som dansar inunder och spelmän som spelar till dans
och tonerna som han hör ljuda är nästan så fina som hans
När fordom han stämde sin fela och spela i tackel och tåg
och skeppen for fram över haven på Nordsjön och Skageracks våg - När dragspel och fela har tystnat och mänskorna har dragit hem
då stannar det kanske nån enda – i skymningen syns inte vem.
Han satt sig en stund för att drömma att se sig tillbaka och minns
om hur det var här förr i tiden där det som ej längre finns. - Det är inte Johan som vandrar iväg emot lagården ner
Och Stina sen länge är borta, tulpanerna blommar ej mer.
Det finns inga katter som jamar och säkert nån mat de ej fått
ty gården den ligger så öde, när midsommarfolket har gått. - Men stången står kvar lövad och grön och fåren de bräker som förr
och vinden den rister i kransen det knarrar så smått i en dörr
men natten är kort, snart förgår den, och morgonen kommer med ljus
och sprider sitt guld över jorden och gården och Johans hus.